Samling kl 22:00 och undertecknad var rädd att Håkan Hellström-konserten vid Gasklockorna skulle spoliera kvällens lyssnande, men tack och lov så var den över när vi startade.
Denna gång hade vi tre personer som aldrig varit med på nattsångar-exkursion tidigare, vilket kändes inspirerande.

Vi bröt traditionen och hade en presentationsrunda innan vi åkte iväg för att omparkera överflödiga bilar. Vid konserthuset är det numera dygnetruntbetalning alla dagar i veckan.
Vi fullföljde dock vår nya plan, med att börja utåt Valbo, med ett första stopp vid dungen-o och ett andra vid bron ett par hundra meter bort. Där satt en gräshoppsångare och sjöng ackompanjerad av trastar. Ett rådjur gick intill kungsbäcken och betade i höggräset.

Molnen hade lagt sig som ett lock över himlen och höll kvar sommarvärmen samtidigt som det var vindstilla; en bra väderkombination.

Trots dånande ljud från E16, fortsatte vi en bit till och lyssnade in ytterligare en gräshoppsångare bortanför Alborga.

Nu var klockan redan 22:50 så därför vände vi och åkte mot Villa Rettig på Brynäs. Här var målet en flodsångare som hörts tidigare. Där dök det upp ytterligare tre, för många, välkända skådare i samma ärende, som var direkt hemkomna från en fjällsemester. Flodsångaren var kvar men hade flyttat på sig till bortanför fågeltornet. Här fick vi möjlighet att öva på skillnaderna mellan säv- och rörsångare.

Vid nästa stopp, tippen (g:a blåhakemärkningen), blev det fika där vi underhölls av två kornknarrar och näktergalar.

Tiden började rinna ut så vi åkte nu direkt till nattskärrorna runt grustaget i Björke/Trödje. Vi lyssnade vid järnvägsöverfarten där vi hörde två stycken. En gök gol i fjärran.

Hemåt med stopp vid plattformen intill Mårdängsjön. En obestämd jord/hornuggla flög över vägen innan vi hade fått stopp på bilarna. Nu var trastarna i full gång och nattsångarfönstret nästan stängt. Rördrommen småtutade tack och lov ett par gånger medans sävsparvarna sjöng i vassen.

Björke-borna vände tillbaka hemåt medan exkursionen försatte mot stan, kanske via något mer spännande stopp.

Text: Mats Westberg
Foto: Helena Persson