Uggleexkursion 2007-09-26
Ugglor har alltid trollbundit människor i alla tider och så var det även denna kväll. Totalt blev vi 22 personer som alla hade förhoppningar att få se någon uggla. Kvällen var helt perfekt då vinden hade avtagit till stiltje och fullmånen skulle lysa över oss senare på natten. Redan vid konserthusets parkering sågs det en falk men när handkikarna dök upp var den som bortblåst, kanske en lärkfalk?

Istället sätte vi av ut mot skogen utanför Oslättfors och närmare Ryssjön. Ett gäng gjorde en avstickare på en skogsväg och fick se två orrar, två dubbeltrastar, rödvingetrastar och björktrast.

De som var på plats när sparvugglebandet började spelas kunde höra både svartmes, talltita, tofsmes och talgoxe som började varna för fullt på märkplatsen. Och inte bara det utan de som var tidigt på plats fick både höra och se sparvuggla som flög förbi. Tommy E som är djurvän lyckades med konststycket att släppa loss en uggla från näten innan sista bilen hann fram. Kvällen började alltså dramatiskt och fortsatte med att två sparvugglor satt runt bandspelaren som spelade sparvugglans vårläte och var mäkta irriterade på inkräkaren som kommit till deras revir. En av dessa fångades och ytterligare en sparvuggla fångades i nät som satt en bit ifrån samlingsplatsen. Nu var alla nöjda efter att ha fått se två sparvugglor och fått uppleva tre.

När mörkret föll så byttes banden ut mot pärluggla och det dröjde inte länge innan det fångades inte bara en utan två pärlugglor som alla kunde få kika på. Exkursionen som annars brukar hålla ett väldigt beskedligt tempo hade hållt så hög fart att inte alla deltagare hade hunnit med att fika innan dessa fyra nätfångster hade visats upp.

Per A berättade och chockerade oss alla med att han hade sätt upp märkpinnar redan dagen innan exkursionen. Vi som känner Per vet att detta är ytterst ovanligt med sådan framförhållning. Per pratade sig varm om både sparv- och pärlugglan och kunde med sin stora ugglekompetens svara på alla exkuranters frågor under kvällen. De flesta åkte hemmåt framåt 21-21.30 tiden och var nog mer än nöjda över vad de hade fått se.

.


Foto: Martin Alexandersson
Se så liten sparvugglan är jämfört mot Pers händer. Jag brukar jämföra med en kaffekopp, stoppar man ner ugglan sticker huvudet upp. Så små är de.



Foto: Martin Alexandersson
Njaa, lite till får vi nog klämma åt ringen så den sitter ordentligt runt sparvugglans fot.



Foto: Martin Alexandersson
Så här ser en av de två pärlugglorna ut.



Foto: Martin Alexandersson
Per mäter vinglängden som också avslöjar tillsammans med vikt vilket kön ugglan har.



Foto: Martin Alexandersson
Ugglor verkar inte ha någon uppfattning vad som egentligen händer dem när man fångar dem. När Per satte den på axeln satt den kvar kanske 10 sekunder innan den bestämde sig att Per var en lite svajig och låg fura att leta möss ifrån och flög till någon högre och stabilare utkiksplats.


/Martin Alexandersson

Tillbaka - till berättelsesidan