Väl framme så mötte vi Per och Daniel som passerade oss i rasande fart i Pers bil så välkomnandet fick Ulf H stå för som hade tjuvstartat någon minut för följet. När vi alla hade klivit ur bilarna och börjar snacka som vanligt blev vi uppmärksamma på att det inte bara var bandspelaren som lät för att lura in sparvugglorna i näten utan även äkta vara. Först hördes en uggla svara rätt så nära bandspelaren som spelade ut vårsången. Det dröjde inte länge förrän ytterligare en sparvuggla stämde in så att vi nu hörde tre ugglor, en på band och två riktiga. Vid en första koll hade ingen fastnat i näten men det här såg ut att bli en bra kväll.
Vi fick snabbt svar på tal, Per och Daniel hade satt upp ett nät ca 3-4km ifrån platsen vi stod som de hade varit och kollat. De kom tillbaka med fångst. Inte en sparvuggla utan .. tre! Dessutom hade en fjärde visat sig så totalt sex sparvugglor som vi uppmärksammat i området. Vilken kväll! Per märkte sparvugglorna och alla fick titta på vår minsta uggla på riktigt nära håll. När Per märkt undan de tre ugglorna kom Daniel med en fjärde sparvuggla i handen som hade smugit sig in i de nät som fanns 30m ifrån vi märkte de första tre. Daniel som är en tuff kille hade inga handskar när han hämtade ugglan och det utnjyttjade ugglan och satt med sina skarpa klor i Daniels tumme. Det var tur att det inte var någon annan uggleart för Daniels del. Nu kom det en bil farandes i hög fart och nitade framför oss, det var Håkan S som kom försent och missade hela sparvuggleskörden men han skulle inte bli så besviken för det. Nu skulle det inte dyka upp fler så totala antalet deltagare skulle bli elva för kvällen.
Nu hade det blivit mörkt och sparvugglebanden byttes ut mot pärluggla. Skulle vi ha tur att få en pärluggla också efter denna rekordartade start med fyra sparvugglor märkta? Per och Daniel dammade iväg på grusvägen för att kolla det andra nätet som satt en bit bort. Nätet vid samlingsplatsen skulle inte fiska mer den kvällen. När de kom tillbaka så hade Daniel en pärluggla i handen så nu kunde alla även få se vår näst minsta uggla på nära håll. Vid de nästkommande två bilturerna skulle det visa sig att Per och Daniel skulle komma tilbaka med först en och sedan ytterligare två pärlugglor! Så totalt fyra pärlugglor skulle alla få se. Dock behövdes det bara tre ringar till pärlugglorna för den fjärde var redan märkt! Vart den är märkt kommer denna berättelse att uppdateras med vad det lider. En av de ringmärkta och släppta pärlugglorna tyckte inte om vår bandspelare och körde sitt läte 'tjiack' två gånger för att visa sitt missnöje.
Nu hade alla både hunnit med att ta både en och två fika och klockan hade passerat 21.30. Alla var mycket nöjda och glada med kvällens fångst så bilarna rullade hemmåt, två bilar stannade vid andra nätet och där satt nu en 5:e pärluggla som fyra exkuranter fick se. Martin hjälpte Per att plocka ihop näten men då kom det inga fler ugglor i näten. Vilken kväll! Fyra sparvugglor och fem pärlugglor i näten varav en redan ringmärkt.
Nu har Per Aspenberg fått tag på vem som ringmärkte ugglan och vart den är märkt. Allt finns att läsa via den här länken. Ugglan är alltså märkt 2004-09-09 vid Stora Fjäderäggs fågelstation som en minst andra kalenderårs gammal fågel och återfångad 4 år och 31 dagar senare. Ugglan är alltså minst 6 år gammal och det finns få pärlugglekontroller som är så mycket äldre.
Foto: Martin Alexandersson
Man kan avgöra ålder på sparvugglor genom att se om handens fjädrar har olika färg, dvs är olika mycket blekta.
Foto: Martin Alexandersson
Sparvugglan och månen i bakgrunden.
Foto: Martin Alexandersson
Per sätter på en ring på en pärluggla.
Foto: Martin Alexandersson
Detta var kvällens tydligaste pärluggla på att visa hur olika färg olika årsfjädrar har på handen.
Foto: Martin Alexandersson
Pärlugglan verkar måttligt road av att bli granskad.
Foto: Martin Alexandersson
Två ugglor som är ringmärkta. Det var bara den vänstra ugglans ring som kontrollerades. Ugglan som skymtas till höger är alltså Håkan S...
/Martin Alexandersson, Per Aspenberg & Daniel Rosengren
Tillbaka - till berättelsesidan