Lavskrika
Vi var tre personer som samlats på konserthusets parkering klockan sju på morgonen. Temperaturen var ca plus fem grader med grått regntungt väder.
I Sandviken möttes vi av ytterligare tre personer som var sugna på att se skogsmänniskans läckra innevånare. Ytterligare två personer hade redan åkt mot Kittan.
I Kittan finns sveriges sydligaste häckning vad gäller lavskrikan.
Väl framme i Kittan satte vi upp lite medhavd mat som utgjordes av talg och deras ”älsklingsmat” falukorv.
Göran lockar med korv intill det uppsatta ringmärkarnätet.
Det tog inte lång tid förrän de första skrikorna kom. De tog med sig av maten och drog in bland tallarna. Lavskrikans stjärtfjädrar har samma färg som tallens bark vilket gör att de många gånger är svåra att se.
Talltita
Svartmes
Förtruppen kom ner till oss från ett annat revir och meddelade att de sett lavskrikan även där,
Eftersom vi hade ringmärkare Anders Ekholm med oss satte vi upp nät för att fånga och ringmärka lavskrikorna. Sammanlagt fångades sex stycken i nätet varav tre stycken omärkta. Var och en av dem fick en ny silverglänsande ring på höger fot.
Exkuranter
Ännu fler exkuranter. Totalt blev vi åtta personer.
De andra tre hade redan en ring och kontrollerades. Alla tre var från reviret och den äldsta hade en ålder av ... ja vem var det som förde anteckningarna idag?
Bättre en skrika i handen än en lav i skogen
Strax efter elva drog sig gävleborna mot Gävle och de övriga tog en sväng för att titta till det andra reviret.
Ännu en trevlig utflykt till gästriklands nordligaste gräns.
Observationer: Klicka här.
Text: Per Thelin
Foto: Mats Westberg
| Gävle fågelklubb | Uppdaterad 2009-11-17 av Mats Westberg |