Det blev totalt nio som ville åka ut till den traditionella Orarna-exkursionen som i år låg tidigt, sista april. Dock blev exkursionen framflyttad en dag då en av exkursionsledarna fick förhinder sista april.
05.57 ringer telefonen till Mats Westberg som står på plats vid Konserthuset som var en av exkuranterna. Det är en av exkursionsledarna som försovit sig och vill möta upp i Vårvik. Som tur är var det bara ’gamla’ rävar som hade anmält sig så det slapp bli ett dåligt första intryck för någon.
Bilarna rullade till Vårvik och där hinner den andra exkursionsledaren precis ikapp följet och alla åtta går ner till båten för att möta upp Per Aspenberg som är den nionde.
Nu är sällskapet komplett (ungefär som i Sagan om ringen filmerna... ).
Det var kallt, riktigt kallt denna dag. Mössa, vantar och långkalsonger var tre bra saker att ha på sig.
Halva exkursionen på väg inför landning. Foto: Helena Persson
Det var lite vågor på sjön och första båten lyckades fördela vikten på ett sådant sätt att det skvätte ner Per som körde.
Väl ute på Orarna så fick vi se mycket fågel. En fågel som nästan hittades direkt var den snösparv som sågs ett par dagar tidigare på samma plats. Majfynd av snösparv är inte vanligt i våra trakter.
Utsikt över del av stranden. Foto: Helena Persson
Det var en del vadare som mindre- och större strandpipare, gluttsnäppor, rödbenor, strandskator och tofsvipor. Några grågäss och ett par vitkindade gäss sågs. Ett par tranor rastade (bosätter sig?) på ön. Ett par enkelbeckasiner stöttes upp men försöket att se dvärg- eller dubbelbeckasin misslyckades.
Det fanns gott om ängspiplärkor som rastade på sydstranden.
Småskrake. Foto: Mats Westberg
Vid ett tillfälle när solen tittade fram och lä uppsöktes var det riktigt behagligt, då passade även tre havsörnar på att visa upp sig fint för oss.
Ett av våra fika- och skådarstopp. Foto: Helena Persson
För några var det årets första ladu- och hussvala som visade sig denna dag.
En ärtsångare gäckade många då den bara spelade två gånger och innan det vanliga surret hade lagt sig i gruppen hade den tystnat.
Ingen hade lust att korsa ön för att se nordstranden då vi där skulle ha möts av ännu mera iskall vind så vi tog ett beslut om att bara ta sig till torpet och ta sista fikan där.
Fiskgjuse. Foto: Mats Westberg
Silvertärna, hur många var dom? Jag tror att ingen räknade. Foto: Mats Westberg
På vägen dit hittades det tre dvärgmåsar som visade upp sig på mycket fint avstånd i medljus.
Fin uppvisning på slutet av dvärgmåsarna. Foto: Mats Westberg
Medan dvärgmåsarna förevigades av de som hade kameran framme, så fick vi ett telefonsamtal ifrån Rony Karlberg som hade sett en härfågel uppe vid Iggö by. Nu blev det lite oro i ledet och ett gäng hoppade över att gå till torpet utan åkte första turen hem.
Det andra gänget tog en sista fika vid torpet och fick njuta av solen en stund till innan det blev hemfärd.
Helena Persson. Foto: Mats Westberg
Per Aspenberg, den morgonpigge av de två ledarna. Foto: Mats Westberg
Ca 73 ater blev det som sågs eller hördes av någon exkurant. Det får anses vara en bra siffra med tanke på väder och vindförhållandena.
Observationer.
Hur gick det med härfågeln då? Ungefär som vanligt, den sågs av upptäckaren men var sedan spårlöst försvunnen.
Text: Martin Alexandersson foto: Mats Westberg och Helena Persson
| Gävle fågelklubb | Uppdaterad 2011-05-10 av Mats Westberg |