Iggön 05-10-23
Morgonen var kall, snön yrde i den hårda nordanvinden och landskapet var bäddat i vitt. Endast två tappra, exkursionsledaren Anders samt Arvid Löf, fanns på plats vid Konserthuset på utsatt tid. Efter att ha hämtat en bortglömd plånbok som kunde vara bra att ha med styrdes kosan mot Iggön. Utanför stan verkade snön yra än mer och att använda bilens helljus var inte att tänka på. Vid vägskälet mot Iggön plockades dagens tredje exkurant, Marcus Bergström, upp. Det innebar att för första gången på mycket länge (om någonsin?) var ungdomarna i majoritet på en GFK-exkursion - kul! Av Marcus fick vi höra att det minsann fortfarande var barmark i Bergby och ett visst hopp tändes om en någorlunda behaglig utflykt. Redan när vi passerade Säljemar hade "snötäcket" minskat betydligt för att vid Iggö by inte längre existera.

Promenaden ut till Skaten gick smärtfritt, om än lite väl raskt, för under de vindtäta kläderna började svetten flöda. Under den blöta promenaden hade Anders insett att hans vänstra känga inte längre höll vätan borta och väl längst ute på udden piskade den hårda vinden in de snöblandade regndropparna rakt från den tänkta skådarriktningen. Redan i detta läge började en viss resignation infinna sig så vi fann det lämpligt att söka upp en vind- och regnskyddad plats, även om det skulle innebära sämre överblick.

Bara ett femtiotal meter bort fann exkursionsdeltagarna vad de sökte - storstenen. Här kunde alla tre få den lä som behövdes och eftersom regnet kom horisontellt så utgjorde stenen även ett acceptabelt regnskydd. Platsen var perfekt vald för tre personer och för den sydligast placerade personen gick det t.o.m. att se upp till skäret.

Nu började skådandet på allvar och de fåtal tättingarter vi dittills fått fylldes snabbt på med kustlabb, tobisgrissla och ett schysst sträck av sjöorre och alfågel. Ständigt fanns det fåglar att titta på och vi märkte aldrig när nederbörden upphörde. Rapporter uppifrån Söderhamnstrakten talade om sträckande bredstjärtad labb och obestämd islom. Uppmärksamheten höjdes, men redan innan den förvarnade labben borde vara vid Iggön så upptäckte vi (Arvid var nog först) en fet labb som väldigt nära oss gjorde ett kort utfall mot en fiskmås innan den stadigt drog norrut i vågdalarna och tappades bort. En kraftfull fågel som gav ett helt annat intryck än den handfull kustlabbar vi dittills sett under morgonen - en bredstjärtad labb! Arten var en ny bekantskap för två av oss och upprymdheten över obsen värmde oss inifrån.

Innan vi gav upp och återände mot bilen så fick vi även ett besök av en ensam snösparv. Den var mycket medgörlig och lät sig t.o.m. beskådas i tub på bara 10-20 m håll. Dessutom utgjorde den ett nyss kryss för grabbarna! På väg tillbaka mot bilen tittade vi igenom en flock med mesar och kungsfåglar där två tofsmesar var det roligaste. Vid parkeringen satt 15 sidensvansar i ett träd. När vi rullade genom Iggö by upptäckte vi ett gäng stjärtmesar i några björkar på ett hygge så vi stannade och njöt av dem en stund.

Efter att ha släppt av Marcus gjorde Anders och Arvid dagens sista stopp vid Silverbäckarna utanför Trödje. Där ute på fjärden hittade vi bl.a. 6 bergänder, 10 salskrakar och en ensam sjöorre.

Vid 13-tiden var vi åter i Gävle och morgonens "snöinferno" (kanske lite magstarkt ord från en norrbottning) såg man inte mycket spår av. Sammantaget var det en mycket lyckad exkursion med bitande vind och, för årstiden, rätt mycket fågel. Lite synd bara att inte fler trotsade vädret och hängde med ut till Iggön.


Foto: Anders Johansson
Två väderbitna, hårdskådande och glada filurer. Marcus B och Arvid L visade inga sura miner trots det bistra morgonvädret.


Foto: Anders Johansson
Koncentrerat jagar de båda fram varje fågel som gömmer sig i vågdalarna och försöker artbestämma allt som passerar. Marcus i blå jacka "hänger" i Anders tub.

//Anders J

Tillbaka - till berättelsesidan