Klicka på kartans röda texter för att komma till aktuell lokal. Vill du ladda ner alla lokalerna som en .pdf så kan du göra det här ->
(3,1Mb)
1. Hamrångeängarna
Ingress
Hamrångebygdens alla ängar och åkermarker besöks varje vår och höst av rastande fåglar på väg norrut och söderut. Hamrångeån som rinner genom landskapet delar upp området i två delar, Åbyn och Hamrånge/Hagsta.Fåglar
Vid Hamrångeängarna är antalet fåglar som störst under vår och höst men sommaren och vintern har alltid något att erbjuda. Stora mängder gäss, svanar, måsfåglar och kråkfåglar födosöker på ängarna under vår och höst. I området finns många häckande fågelarter och totalt har det observerats över 160 arter i området.Vår
I slutet av mars när snön börjar smälta undan kommer de första vårfåglarna. Arter som tofsvipa, stare, grågås, kanadagås och sångsvan är tidigt på plats och börjar trängas på de öppna ytorna fria från snö. Hela april bjuder på mycket rastande fåglar och då börjar stora flockar med gäss och svanar bildas. Oftast så har även sädgässen kommit, men antalen brukar variera från år till år. I flockar med gäss ska du hålla utkik efter bläsgås och spetsbergsgås, och ibland sångsvanar kan det även finnas mindre sångsvan som ses sparsamt i området. Andra arter som rastar på ängarna är ljungpipare, storspov, trana och ringduva. Håll utkik efter skogsduva, blå kärrhök, råka, forsärla och snösparv.Sommar
Tidigt på sommaren är det främst nattsångarlyssning som gäller. Arter som gräshoppssångare och kornknarr förekommer med flera exemplar. Området runt Hamrångeängarna erbjuder flera olika biotoper och antalet häckande arter är därför ganska stort. På ängarna häckar arter som till exempel tofsvipa, storspov, trana, tornfalk och flertalet tättingar. Under sommaren använder vissa arter ängarna till födosök. Exempelvis brun kärrhök och gråhäger kan ses under hela sommaren. Gråhäger häckar i södra delen av ängarna i en stor koloni.Vinter
Är det snöfritt så kan några gäss och sångsvanar stanna kvar på ängarna under vintern och även trana har setts. Har man tur kan man se rovfåglar som havsörn, duvhök, fjällvråk och kungsörn som utnyttjar de öppna ytorna. Kvarndammen i norra delen av ängarna är nästan alltid isfri och gräsänder och någon sångsvan brukar födosöka här. Kanadagås brukar också kunna dröja sig kvar under vintern just här.Tillfälligt
Exempel på ovanligare arter som setts i området är mindre sångsvan, bläsgås, spetsbergsgås, röd glada, brun glada, ängshök, pilgrimsfalk, hökuggla, jorduggla, vit stork, ringtrast, flodsångare och busksångare.Vägbeskrivning
Från Gävle åker du norrut på ”gamla E4:an” (Rv 583) mot Trödje. Efter Trödje fortsätter du ytterligare en mil tills du har åkt över järnvägen i Hamrångefjärden, och därefter börjar Hamrångeängarna efter 500 meter.För att nå Åbyn från Rv 583 följer du skyltning ”Norrsundet” och svänger höger innan järnvägen. Sväng in på Bergbyvägen skyltat ”Bergby” efter en gammal järnvägsövergång. Följ Bergbyvägen tills du ser en till järnvägsövergång väster om Bergbyvägen. Åk över järnvägen och sväng höger in på Åbyvägen.
E4: an
Från Gävle åker du norrut på E4:an mot Sundsvall. Efter ca 3,2 mil ta avfarten mot Norrsundet och följ skyltning ”Norrsundet”. Efter cirka 2 km kommer du ned till Hamrångeängarna. Då är det antingen höger eller vänster beroende på vilket område du vill skåda av.När du väl nått Hamrångeängarna är det lätt att åka runt hela området, och för att göra det åker du från korsningen från E4:an
– Vänster mot Bergby.
– Avfart till Bergby, följ skyltning.
– Efter att du har åkt över Hamrångeån, sväng direkt höger in på grusvägen – Åbyvägen.
– Följ Åbyvägen till dess slut vid järnvägsövergången.
– Direkt höger efter järnvägen, och du färdas nu på Bergbyvägen.
– När vägen tar slut, ta höger på Norrsundsvägen mot Gävle och Hamrångfjärden.
– Vid nästa stora korsning, ta höger (norrut och över järnvägen igen).
– Fortsätt rakt fram tills du är tillbaka till korsningen mot E4:an.
Kommer du norrifrån på E4:an tar du avfart ”Axmartavlan” och sedan direkt höger mot Bergby. Du åker nu på ”gamla E4:an” och kan fortsätta tills du kommer fram till alla åkrar.
Skådartips
Det brukar alltid vara så att vissa åkrar är bättre än andra och oftast samlas alla gäss och svanar på samma åker, det gäller bara att hitta vilken. Några åkrar som alltid är bra att spana av är de direkt nedanför korsningen från E4:an, närmare bestämt vid och runt omkring ”korkeken” (egentligen en tall) som står mitt ute på en åker. Där finns det nästan alltid flockar med gäss att spana igenom och det är oftast här alla svanar och gäss håller till på våren och hösten. Andra åkrar som brukar locka rastande gäss och svanar är de i början av Bergbyvägen (från Gävle sett) och åkrarna efter Åbyvägen. Även golfrangen vid avfarten till Bergby brukar också ha rastande fåglar och då främst ljungpipare, tofsvipor och duvor.Kommer man sent på kvällen kan det löna sig att ställa sig vid sjön Hamrångefjärden istället, då alla gäss i området övernattar där. Cirka 500 meter innan järnvägen i Hamrångefjärden går det att åka ned till en brygga där du har bra utsikt över sjön. Härifrån ser man också änder, doppingar och skrakar. Håll utkik efter salskrake på våren.
Rovfåglar
Tre platser är extra bra för rovfågel. Vid avfarten mot Viksjö, norr om infarten mot Bergby, finns det en gammal lada. Den kommer du till om du åker på viksjövägen cirka 100 meter. Där har du utsikt söderut över flera åkrar.Vid korsningen mot E4:an är det stora öppna ytor och du har bra utsikt åt alla väderstreck, parkera vid den södra informationstavlan.
Åbyn, den östra delen av ängarna är kanske den bästa platsen för rovfåglar. Då är det bäst att stå efter en ladugård som du rundar när du färdas på Åbyvägen. Du står så att du har fin utsikt över ån söderut och åt öster över Bergby. En fördel är om du står mitt i åkrarna så brun kärrhök och blå kärrhök kan komma riktigt nära!
Brun kärrhök och blå kärrhök rör sig över hela området och oftast på båda sidorna om ån, vilket gör det svårt för oss skådare att följa dem. Bästa alternativet är att stå vid någon av platserna ovan och vänta, för kärrhökarna ses förr eller senare. Stenfalk brukar kunna ses på stolpar till beteshagar så spana även mot bondgårdarna.
Kvarndammen vintertid brukar alltid ha öppet vatten. På våren och sommaren är det en bra lokal för forsärla.
Tyvärr så är det väldigt svårt att ta sig ned till Hamrångeån var du än befinner dig på sträckan. Träd och buskar växer på båda sidor om ån och gör det svårgenomträngligt. Det brukar alltid sitta rovfåglar i träden längsmed ån.
Parkering
Rv 583 eller ”gamla E4:an” är oftast väl trafikerad med både buss och långtradare, så därför kan du inte parkera längsmed väggrenen. Det bästa att göra är att parkera vid någon av de två informationsskyltar som finns nord och syd om korsningen mot E4:an. Vid infarten mot Bergby och golfranchen är det svårare att parkera, försök att hitta en av många traktorvägar som går ut till åkrarna. Dessa bör dock undvikas vid blötare väder då det kan vara lerigt. Busshållsplatserna efter Rv 583 är bra till att göra kortare stopp på.Åbyvägen och Bergbyvägen i de östra delarna av ängarna är bra vägar att färdas på för fågelskådning - väldigt lite trafik gör det möjligt att bara stanna till vid väggrenen.
Försök undvika att stå en längre tid vid busshållsplatserna, då det sällan uppskattas. Ett snabbt stopp för att spana av någon åker brukar kunna gå bra.
Marcus Bergström den 21 juli 2009
2. Iggön
Foto: Martin Alexandersson (2008). Vy över havet och skäret precis utanför Iggöskaten.
Lokaler/dellokaler som ingår i lokalbeskrivningen
• Iggöskaten (Lat: N 60º 53' 9.72" / Long: E 17º 19' 46.30")
• Stenviken - parkeringen (Lat: N 60º 52' 14.20" / Long: E 17º 19' 4.81")
• Iggö by (Lat: N 60º 52' 24.52" / Long: E 17º 17' 25.04")
• Småmuren (Lat: N 60º 52'53.22" / Long: E 17º 15' 7.99" )
Ingress
Iggön är den främsta tillgängliga kustlokalen i Gästrikland med spännande skådning året runt. Halvöns yttersta spets mot NO är genom sitt geografiska läge en bra sträcklokal. I området har ca 215 arter iakttagits, bland dem en lång rad sällsynta arter.
Fåglar
Vinter
Under perioden februari-mars innan vårfågelsträcket har kommit igång är det ganska magert med sjöfågel. Storskrake, knipa och alfågel är de vanligaste arterna man ser.Vår:
Sjöfågelsträcket är inte så välstuderat på våren, men smärre antal kan noteras, främst svanar, gäss, dykänder, lommar och doppingar. Exempel på goda sträckdagar från våren är storlom (230), skrattmås (1000).Sommar:
Under sommaren möts man av de vanligaste kusthäckande arterna såsom ejder, vigg, småskrake, silvertärna, silltrut, strandskata, rödbena, drillsnäppa m.fl. Vid denna tid kan man också få se kustlabb, skräntärna, tordmule och tobisgrissla födosöka i området. Silgrisslan som är sällsynt i Gästrikland ses ibland. Sträcket av arktiska vadare kommer igång en bit in i juli, eftermiddagarna ger oftast bäst utdelning. Exempel på goda sträcksiffror av adulta vadare vid denna tid är strandskata (350), myrspov (1100), kustsnäppa (350). Sparsammare arter som sandlöpare, småsnäppa och roskarl ses regelbundet. Sträcket av tärnor och dvärgmås toppar i juli/augusti, bra tid för dessa arter är eftermiddag och kväll.Höst:
I augusti/september är det simänder, labbar och unga vadare som gäller. Under hösten besöks udden frekvent av gråspett. Exempel på goda sträckdagar från hösten: prutgås (1040), bläsand (7700), stjärtand, (465). Enstaka rovfåglar och sparsamt även asio-ugglor kommer ibland sträckande över havet.Tillfälligt
Fjällgås, gravand, praktejder, alförrädare, svartnäbbad islom, vitnäbbad islom, jaktfalk, bredstjärtad labb, fjällabb, vittrut, tretåig mås, småtärna, svarttärna, kentsk tärna, alkekung, fjälluggla, lappuggla, kungsfiskare, härfågel, berglärka, taigasångare m.m.Vägbeskrivning
Från E4:an svänger man av vid trafikplats Gävle Norra och följ sedan väg 583 (gamla E4:an) mot Trödje. Ca 3,7 km norr om Trödje, sväng höger vid skylt ”Iggön” och fortsätt 6,7 km längs denna väg fram till Iggö by. I änden av byn slutar den asfalterade vägen i en vändplan, följ därefter ”Gillerhedsvägen”. Efter c:a xx meter delar sig vägen och ”Gillerhedsvägen” viker av till vänster. Efter c:a 1300 meter längs denna grusväg är du framme vid Stenviken och där finns några små parkeringsfickor.Till Småmuren hittar du genom att svänga av norrut vid skylten ”Småmuren/Säljemar” ca 2 km väster om Iggö by. Parkera vid småbåtshamnens parkering och ta dig ut till fots.
Skådartips
Vid pålandsvind på hösten är skådningen vid Iggön som allra bäst. Om väderleksutsikterna förespår vindar från O-NO-sektorn bör man ta sig ut till Iggöskaten om man har möjlighet. Sträcket av lommar, gäss, sim-/dykänder, labbar, tärnor, måsar och vadare kan vara riktigt givande om man lyckas träffa rätt dag. Halvön fungerar som en ledlinje för sträckande tättingar och när arter som t.ex. tallbit och bändelkorsnäbb är i rörelse så görs ofta de första fynden på Iggön.Den bästa utdelningen får man om man tar sig ut till udden vid halvöns NO-spets; Iggöskaten.
Promenaden längs den drygt två kilometer långa stigen från parkeringen vid Stenviken ut till Iggöskaten tar ungefär 40 minuter och går igenom skiftande miljöer en bit upp från strandlinjen. Mellan skogspartier och klapperstensfält passerar man några små tjärnar och sumpstråk. Från flera av de öppna klapperstensfälten har man god utsikt och spanar man av havet från dessa platser ser man ofta rastande fåglar som inte kan ses ute vid skaten.
Ute vid Iggöskaten kan man välja att stå på hällarna närmast havet vid lugnare väder men om dånet från havet är störande missar man lätt sträckande småfåglar och då kan man fördel välja att stå en bit upp från strandlinjen närmare skogen. Många utsträckande tättingar som möter havet väljer att landa i skogskanten kring utsiktsplatsen och under stora delar av året kan man på morgnarna få höra spelande orrar här.
Norr om udden finns ett litet skär, Skatbohällan, där trutar, måsar, tärnor och vadare rastar. Sjöfåglar samlas på grundområdet runtom och skäret ska man regelbundet kolla av då förbipasserande vadarflockar och tärnor ofta tillfälligt landar där och ibland kan det plötsligt kliva fram någon vadare som hållit sig dold. Iggöhällan är en ö knappt en kilometer utanför udden och hällarna på dess östra sida är tillsammans med Skatbohällan de bästa platser för rastande vadare. I viken väster om Iggöskaten samlas rastande sjöfåglar och i vissa vindar väljer änder, vadare och tärnor att sikta på den inre delen av viken där de tvärar över halvön i höjd med Småmuren.
Vill man inte gå hela vägen ut till udden så finns en bra observationsplats från klipporna vid Iggö fyr ca 600 meter från parkeringen. Besöker man området bör man alltid ta sig tid att spana av havet från denna plats som ger god överblick.
Särskilt på våren är det viktigt att vara på plats redan i gryningen då sträcket ofta avtar redan någon timme efter soluppgången, detta gäller särskilt lomsträcket som oftast ebbat ut helt fram på förmiddagen. Motljuset är dock alltid besvärande under förmiddagen. Tättingsträcket i april vid Iggöskaten kan vara bra vissa morgnar och bland sädesärlor, ängspiplärkor, siskor, bo-/bergfinkar kan man ha turen att få se eller höra någon skärpiplärka, vinterhämpling, snösparv eller lappsparv.
Så länge havet håller sig öppet under vintern finns de vanligaste dykänderna samt enstaka lommar och doppingar att finna. Även under tuffare vintrar kan det vara isfritt kring Iggöskaten där vattnet är strömt. Bästa skådningen vintertid får man om havet är lugnt då man också lättare upptäcker mindre arter som t.ex. alkor och doppingar. Fågelborden bland byggelse är alltid värda att kolla upp på vintern då man ibland finner någon udda övervintrare.
Har man tid bör man också kolla av vikarna kring Iggön. Under vintern och i blåsigt väder samlas sjöfågel på skyddade platser som Småmuren, Stenviken och Iggö hamn.
Notera
Där den allmänna asfalterade vägen övergår till grusväg i Iggö by passerar man genom en gårdsplan. Visa hänsyn och sänk farten här och förbi de hus som ligger intill vägen som leder fram till Iggö by. Oftast klarar man sig torrskodd ut till Iggöskaten med kängor men om det regnat mycket kan man behöva stövlar för att ta sig förbi sumpstråken längs stigen. Se upp på vintern och vid vått underlag, klipporna och klapperstenarna längs stigen blir väldigt hala!Johan Södercrantz den 23 februari 2009
3. Mårdängsjön-Hillesjön
Foto: Helena Persson (2009). Mårdängssjön. Ifrån plattformen vid rastplatsen får man en bra överblick (medljus på förmiddagen).
Foto: Helena Persson (2009). Mårdängssjön. Ifrån plattformen ser man även delar av de översvämningar som blir på våren i sjöns Syd-Östra ände (medljus på förmiddagen).
Foto: Mikael Svensson (2009). Vid Hillesjöns badplats ser man större delen av sjöns vattenyta.
Lokalbeskrivning
Beskrivningen omfattar Mårdängsjön med Oppalaängar omedelbart norr därom samt Hillesjön med anslutande sambetesängar samt Björkeängarna ytterligare ca 1 km norr om sjön.Ingress
Båda sjöarna, som är sänkta och grunda, ligger i anslutning till jordbruksbygd. Sjöarnas karaktär är till det yttre ganska lika med breda vassbårder och sävruggar. Mårdängsjön försörjs med vatten från skogsmarker och har därmed ganska brunfärgat vatten. Hillesjön är mera en grundvatten-/klarvattensjö. I synnerhet Mårdängsjön är, eftersom såväl in- som utlopp går upp tidigt under våren, en utmärkt samlingspunkt för flyttande sjöfågel. På hösten rastar en hel del gäss i området. Området besöks flitigt året om av lokala skådare.Fåglar
Mårdängsjön.
Vår
Sångsvanarna brukar vara först bland rastarna. Vissa år kan de vara fler än 300 st. Mindre sångsvan ses nästan årligen. Gåsflockarna kryddas årligen av enstaka bläs- och spetsbergsgäss. Bläsänder och krickor finns i hundratal. Enstaka par av skedand och årta ses årligen. Salskrake ses varje år med några par. Sommar. Under försommarnätterna sjunger rör- och sävsångare i betydande antal. En à två rördrom samt flera vattenrallar hörs i vassarna. Den småfläckiga sumphönan är dock inte längre årsviss.Under hösten finns grågås och kanadagås i stora flockar i och vid sjön. I flockarna ses regelbundet även andra gåsarter. Häckfåglar. Sångsvan, grågås, brun kärrhök och trana häckar i sjön. Häckfågelfaunan i övrigt är tämligen ordinär.
Oppala- och Björkeängar
Vår och höst. Rastande flockar av sångsvan och gäss betar på ängarna. Tranor kan uppträda i betydande antal. Sommar. Flera vaktlar och kornknarrar samt näktergal, gräshopps-, och kärrsångare kan höras under sommarnätterna. Häckfåglar. Hornuggla i skogsdungarna runt de båda sjöarna.Hillesjön
Vår och höst. Dykänderna och sothönsen är normalt vanligare i Hillesjön än i Mårdängsjön och framförallt sothönsen kan uppträda i stort antal. Salskrake brukar rasta i sjön. Under våren är sambetesängarna samlingsplats för stora trastflockar. Dvärgbeckasinen brukar rasta längs strandlinjen mellan ängarna och sjön. Sommar. Rördrom och vattenrall är årsvissa. I vassarna ingår numera nästan årligen trastsångare i nattsångarkören. Under vintern gör källflödena att det finns små öppna vattenytor, vilka attraherar exempelvis Vattenrall. Häckfågelbeståndet det man kan vänta sig i en slättsjö. Året runt spanar en eller flera havsörnar av hela det aktuella området.Tillfälligt
Områdets mix av landskapstyper gör att det årligen dyker upp olika ovanligheter. I Mårdängsjön har under åren setts bl.a. Amerikansk bläsand, amerikansk kricka samt blåvingad årta. Stäpphök höll till på Oppala ängar några dagar 2006. Landskapets hittills enda Vassångare sjöng 2005 i Hillesjön.Vägbeskrivning
Lämna väg E4 vid trafikplats Gävle Norra och följ väg 583 (gamla E4) mot Trödje. Efter exakt en mil syns Hillesjön till höger om vägen och något senare Mårdängsjön på vänster sida. Du kör då på krönet av en grusås som delar området i nordsydlig riktning. För att besöka Hillesjön är det lämpligast att efter ca 700 m, köra in på hembygdsgårdens parkering. Längs sjöns västra strand går en mindre väg. Vid sydvästspetsen av sjön finns en rastplats, som ger god överblick över sjön och den mäktiga vassen söder om sjön. Det finns också möjlighet att spana av sjön längs den omnämnda vägen längs stranden. Det finns från parkeringen en dryg km lång enskild väg som går ut över sambetesängarna norr om sjön.Första kontakten med Mårdängsjön får man, efter ytterligare 700 m (efter hembygdsgården) från en parkeringsficka på vänster sida om väg 583, där det finns en plattform med god överblick över sjöns södra del. Ytterligare 1 300 m mot norr finns några gravhögar på vänster sida om vägen. Precis när tallskogen slutar finns en liten parkeringsyta med plats för ett par bilar. Gå tillbaka in på grusåsen ca 100 m. Där finns hyfsade möjligheter att spana av sjöns norra del. Ytterligare en km norrut, i Björke by, tar man till vänster mot Oppala. Det är skyltat fågeltorn. Efter 1 km finns en parkering anvisad för fågeltornsbesökare. Svänger man i stället till höger i Björke by, når man efter bara några hundra meter Björke ängar. Där vägen korsar en å finns möjlighet att parkera längs vägen.
Skådartips
Hillesjön
På sidan om vägen över sambetesängarna finns ett par fritidshus att ta hänsyn till. Det är oftast ute i vassen mellan husen som trastsångaren brukar höras. Det finns några smådungar med främst grova aspar mot sjön, där det kan löna sig att lyssna lite extra efter exempelvis hackspett och göktyta. Koncentrationerna av trast brukar vara störst längst in efter vägen. Tringor rastar ute på betesängarna. Omfattningen kan variera något, beroende på vattenståndet i sjön.Mårdängsjön
Det finns tre bra utsiktspunkter över sjön. Rastplatsen i söder med sin plattform, från grusåsen vid gravhögarna samt fågeltornet, som ligger på en udde mellan sjöns inlopp och utlopp. Eftersom tornet ligger norr om sjön kan motljuset vara besvärande mitt på dagen. Problemet är dock överkomligt eftersom de intressantaste delarna normalt är vikarna med in- resp. utlopp. Man ska inte ha bråttom när man går ner till tornet! Efter att man passerat åkrarna, där småbuskagen ska undersökas, går man långa sträckor i delvis försumpad lövskog, där fågelförekomsten kan vara både god och intressant. Eftersom den mest låglänta delen av stigen till fågeltornet är spångad, bör man normalt klara sig med vanliga kängor.Sven H Jansson den 12 oktober 2007
4. Eggegrund
Foto: Martin Alexandersson (2008). Vy över hamnen och fyren.Ingress
Ön utgör den yttersta utposten i Gävlebukten och har fr a under de trettio senaste åren fungerat som vallfärdsort för regionens ornitologer på jakt efter extraordinära fågelupplevelser. Eggegrund ståtar hösten 2007 med inte mindre än 29 förstagångsfynd för landskapet Gästrikland. Många av dessa rariteter har förstås upptäckts i samband med fågelstationens ringmärkningsverksamhet.FÅGLAR
Vår
Gävlebukten passeras av en snabb överflyttning av fåglar på väg mot nordligare häckplatser. Tillgången på rastande tättingar varierar i hög grad beroende på väder. Stundtals kan ön fyllas med rastande tättingar på kortvarigt besök. Redan tidigt i april visar sig på detta sätt dagsträckare som stare, sånglärka och bofink, och redan nu de första insektsätarna i form av en hel del kungsfåglar. Längre fram i april och någon vecka in i maj är rödhake dominerande som rastande nattflyttare från mitten av maj följt av lövsångare. Mängder av de sistnämda kan fångas i ringmärkarnäten ännu en vecka in i juni, vilket påminner oss om att flyttning till högt belägna breddgrader i norr kan pågå fram till mycket sent under våren.Sommar
Bland ornitologer må Eggegrund vara mest känd som flyttfågellokal. Men ön är också en viktig häckplats för skärgårdsfåglar av mer än 20 arter. Här finns kolonier av silvertärna och tobisgrissla med ca 150 häckande par vardera. De tycks vara framgångsrika med sin reproduktion i avsaknad av mink, som ännu inte nått den isolerade ön. Flera intressanta terrestra häckfåglar har också figurerat på ön. Som exempel kan nämnas att höksångare häckade här några år under tidigt 1980-tal.Höst
Enklast tycks det vara att rekrytera personal till fågelstationen höstetid. Fågeltillgången är visserligen även då som på våren beroende av väder. Fågelfattiga veckor kan inträffa, men det måste ändå sägas att antalen rastande tättingar i allmänhet är högre på hösten. Det ges då också en bättre chans att uppleva dagar med gott sjöfågelsträck.De numerärt stora arterna uppträder höstetid med en spegelvänd tidtabell jämfört med våren, Den första stora arten är sålunda lövsångare (från senare delen av augusti och några veckor framåt). Kungsfågel kan massuppträda från mitten av september och rödhake från slutet av månaden. Den fjärde stora arten, gråsiska, kan sedan vara mycket talrik i oktober. Från månadsskiftet oktober-november upphör normalt den ornitologiska aktiviteten ute på ön.
Under sträcket
Eggegrund är egentligen ingen riktigt optimal observationsplats för sträckstudier. Det geografiska läget i stort med en i söder långt österut utskjutande upplandskust bidrar till detta. En hel del av t ex vadar- och simandssträck går dessutom förbi närmare land, bortåt en landmil längre in, och kan därmed inte registreras från ön. Ibland inträffar ändå riktigt hektiska sträckdagar. Det kan då gälla t ex myrspov, sjöorre eller prutgäss. Några färska exempel är 430 myrspov den 9 sept 2007, 3850 prutgås den 29 sept 2006, 1800 sjöorre den 27 sept 2007, 500 bläsand den 2 september 2006, detta mest för att förmedla en uppfattning om mer precis vilken tid på året större passager kan inträffa. Mer sällan kan också ett formidabelt labbsträck noteras, som den 25 sept 1999 då 170 bredstjärtade labbar passerade.Tillfälligt
Genom öns läge och den goda ornitologiska bevakningen (närmare tre tusen ringmärkardagar fram till och med 2007) har ett mycket stort antal rariteter bokförts. Småfåglar med östligt ursprung är något av en specialitet med ca 100 observationer av taiga- och ca 75 av kungsfågelsångare. Videsångare, brunsångare, blåstjärt, sibirisk järnsparv, sibirisk piplärka, mongolpiplärka, ökenstenskvätta och gyllensparv är några exempel på andra besökare österifrån. Eggegrunds enda förstagångsfynd för landet, en macchiasångare den 25 september 1993, torde dock ha ett annat ursprung, liksom t ex de på våren påträffade rödstrupiga sångarna och brandkronade kungsfåglarna. Som läsaren kan förstå ges under denna rubrik tyvärr bara utrymme för att nämna ett axplock av alla udda arter som påträffats på Eggegrund.Vägbeskrivning
Eggegrund nås endast med båt. Ön har en grund naturhamn öppen mot norr, vilket innebär att det inte går att angöra här vid hårda vindar från nordsektorn. Det finns ingen reguljär båtförbindelse ens sommartid utan besökare är hänvisade till att själva ordna överfarten. De lokala fågelföreningarna Gävleborgs Läns Ornitologiska förening (som har huvudansvar för fågelstationen) respektive Gävle Fågelklubb kan hjälpa till med att anvisa vilka båtägare som för tillfället finns tillgängliga för transporter. Överfarten företas normalt från någon hamn i närheten av Bönans fiskeläge NO Gävle tätort. Olika båthamnar nära Skutskär på Upplandssidan är också lämpliga som startpunkt för resan.Tillfälliga besökare på ön uppmanas att visa god hänsyn visavi fritidsboende. Det finns en handfull mindre stugor på ön i anslutning till vilka en grupp ivriga ornitologer skulle kunna vara väl påträngande.
Skådartips
Med tanke på nödvändiga båtarrangemang samt behovet av samordning med fågelstationens verksamhet rekommenderas varmt att i god tid innan besöket ta kontakt med GLOF eller GFK. Övernattningsmöjlighet finns för mindre sällskap i fågelstationens lokaler i f.d. fyrvaktarhuset om föranmälan görs. Notera dock speciellt att en flerdagarsvistelse kan bli några dagar längre än planerat pga otjänligt båtväder. Flera exempel finns på upp till en veckas ofrivillig förlängd vistelse pga vädret. Medtag alltså tillräckligt med proviant. En kommunikationskanal som förhoppningsvis kommer att vara tillgänglig även framgent är nedanstående mailadress:kontakt@gavlefagelklubb.se
Per Aspenberg den 26 oktober 2007
5. Vårvik
Foto: Olle Thyrestam (2009). Vy över Orarnas sydstrand som man kan se på håll från Vårvik. Den röda gubben visar en bra obsplats från Vårvik.Ingress
Vårvik är en lättillgänglig kustlokal varifrån det är möjligt att observera ett brett urval av fågelarter. Från lokalen kan man även överblicka sydstranden till den svårtillgängliga ön Orarna med dess grunda vikar.Fåglar
Vid Vårvik kan man skåda fågel under en stor del av året. Så länge havsvikarna är isfria utgör området en viktig födosöksplats för främst sjöfågel. Närområdet hyser många häckande fågelarter och totalt har det setts över 200 arter i området.Vår
Islossningen inträffar oftast i slutet av mars - början av april. Under den tid som följer kan det rasta gott om andfåglar med arter som grågås, små- och storskrake, vigg och flera arter simänder. Från slutet av april, och i synnerhet början av maj, kan det rasta mycket vadare av arter som grönbena, svart- och gluttsnäppa. Arter som bergand, dvärgmås och skräntärna ses vissa vårar från Vårvik.Sommar
Nu är det främst de arter som häckar i området som ses, t.ex. svarthakedopping, vitkindad gås, snatterand, skedand, rödbena och strandpipare. Spovar och Tringa-vadare uppträder på sträck och skräntärnor från närliggande häckplatser ses regelbundet. Även imponerande många gråhägrar från en närbelägen koloni kan då ses födosöka i området.Höst
Många rastande adulta vadare från nordliga häckplatser har passerat redan i juni-juli med arter som små- och myrspov. I augusti och början av september är det vanligt att unga dvärgmåsar födosöker över havsviken utanför Vårvik. Fram i september kan, om väderläget är det rätta, relativt stora flockar med simänder rasta. Under senhösten är arter som sjöorre, bergand och salskrake regelbundna.Vinter
Så länge det finns öppet vatten är Vårvik väl värt ett besök då området har stark dragningskraft på sjöfåglar med t.ex. knipor i hundratal och enstaka salskrakar. Varfågel ses ibland längs Orarnas sydstrand och med lite tur kan man få se rovfåglar som havsörn och duvhök.Tillfälligt
Exempel på ovanligare arter som setts i området är gravand, smådopping, brun glada, jaktfalk, dubbelbeckasin, rödspov, dammsnäppa, smalnäbbad simsnäppa, vittrut, tretåig mås, svarttärna, sillgrissla, tordmule, rostgumpsvala, berglärka, ringtrast, trastsångare och lundsångare.Vägbeskrivning
Kör Rv 76 från Gävle österut mot Furuvik och Skutskär. Efter ca 8 km svänger man vänster, skyltat ”Bomhus” och efter ytterligare 2 km höger vid skylt ”Vårvik”. Kör sedan ca 350 m och därefter höger igen, längs norra kanten av den lilla åkern. Parkera sedan bortanför åkern, mot byggnaderna, där det finns plats för ett tjugotal bilar. Vill man spana av de inre delarna av viken, i riktning mot Furuvik, ställer man sig lämpligen på höger sida (söder) om huvudbyggnaden. Den populäraste obsplatsen, där man har utsikt mot Orarnas sydstrand, är dock på berghällarna vid den lilla badviken. Från parkeringen går man då vänster (norrut) om huvudbyggnaden och förbi badviken, sedan letar man en lämplig utkiksplats från klipporna.Kommer man Rv 76 i riktning från Skutskär så kör man västerut förbi Furuvik ca 1 km där man sedan svänger höger, skyltat ”Bomhus”. Därefter följer man samma vägbeskrivning som ovan.
Skådartips
För att få ut det bästa av skådningen vid Vårvik är tubkikare att föredra då det ofta handlar om långa avstånd ut till fåglarna. De långa hållen medför även att artbestämning av exempelvis småvadare ibland kan vara svår, speciellt i situationer med värmedaller eller avtagande ljus. Tacksamt nog råder det sällan motljus här eftersom man vanligtvis blickar ut mot nordost när Orarnas stränder kollas av, undantaget tidiga sommarmorgnar vid fint väder då motljuset kan vara besvärande.Som tidigare nämnts kan Vårvik bjuda på ett rikt utbud av arter. Det börjar redan under den korta promenaden från parkeringen ut mot klipporna vid badet. En vår- eller försommarmorgon kan bjuda på en stark ljudkuliss från våra vanliga tättingarter. Även lärkfalk hörs ofta i området. Väl ute på klipporna är det ett måste att spana av Orarnas stränder. Förutom simänder och svarthakedopping bör man leta efter vadare längs stränderna. Ofta är de periodvis dolda bakom stenar varför lite nötande brukar ge resultat. På stenarna ute i vattnet sitter ofta fisk- och silvertärnor och bland dessa ska man leta efter arter som skräntärna och dvärgmås. Glöm inte heller att kolla av hela havsviken. Ute på frivattnet kan ibland stora mängder fågel rasta. Periodvis kan här rasta många individer av exempelvis storlom, skäggdopping och simänder. De gånger smalnäbbad simsnäppa ses på lokalen ligger även de oftast ute på fjärden.
Ofta är omsättningen av fåglar stor under flyttider. Många fåglar rastar bara en kort stund innan de drar vidare eller också nöjer de sig med några varv över området utan att stanna till. Under sådana förhållanden kan det därför skilja rätt mycket i fågeltillgång under dagen varför det kan vara värt att besöka lokalen exempelvis både morgon och kväll.
Vårvik är ingen optimal sträcklokal då sträcket ofta går längre ut i Gävlebukten. Vill man ta del av sträcket besöks lämpligen närliggande Ytter-Harnäs eller Skutskär där fåglarna antingen går in över land eller så vidare österut längs Upplandskusten.
På de små åkerlyckorna vid parkeringen kan det om vårarna rasta stora mängder med trastar. Vid sådana tillfällen ska man spana efter ringtrast som setts här vid flera tillfällen.
Vårvik lockar inte bara fåglar och fågelskådare. Det natursköna läget i kombination med bad, sol och grillmöjligheter gör platsen till ett attraktivt utflyktsmål för den övriga allmänheten. En vacker sensommarkväll, då vadarsträcket pågår som bäst, får man alltså vara beredd att dela på utrymmet vid klipporna med grillsugna Gävlebor.
Notera
Det krävs båt för att nå ön Orarna. Dess strandområden hyser många häckande fågelarter varför det inte heller är lämpligt att beträda ön under vår och försommar. Även om avståndet ibland kan upplevas väl så långt kan man med hjälp av tubkikare arta de flesta fåglarna. Att en del tättingar och småvadare förblir obestämda får man acceptera!Anders Johansson den 27 oktober 2007